Election 2010 – A SWEDISH DISASTER MOVIE
Nov 24th, 2009 by Jan
- respektlös ommöblering av mega-katastrofen “2012″.
Förhindra en katastrof.
Bevara Din humanitet.
Byt regering 2010.
Starring (in order of appearance):
Maud Olofsson
Monica Zetterlund
Fredrik Reinfeldt
John Cusack
Jan Björklund, Cecilia Malmström (voices)
A-Ekonomi, SVT
Roxette (Joyride)
Carl Bildt (voice)
Tobias Billström (face)
Woman from Vellinge
Anisur Rahman, Bangladesh Author & Poet
(Member of Swedish PEN Association)
samt medmänniskor på flykt från Verkliga katastrofer.
“Jag tror inte det största hotet mot vår framtid
är bomber eller missiler. Jag tror inte vår civilisation
kommer att gå under på det sättet.
Jag tror den kommer att dö när ingen längre bryr sig -
när de krafter som får oss att vilja vara goda och ädla,
dör i våra hjärtan.”
-- Lawrence Gould
TJUGOFÖRSTA SÅNGEN
ur Titanics Undergång -- en Komedi
av Hans Magnus Enzensberger
Ibland, om också inte ofta, kan man se i snön
vid harjakten på vintern, eller strax före påsk,
genom det halvöppna sovvagnsfönstret,
medan det ljusnar utanför över lagårdstak,
kolhögar, utkikstorn i blandskogen,
små svärmar av svartklädda människor, anförda
av en profet med stålbågade glasögon
över vidgade näsborrar, i orörlig väntan
avvakta världens undergång. Medan vi andra
upptagna med våra viktiga struntsaker
föreställer oss syndafloden i avlägset perfektum,
när vi inte rentav betraktar den som en ärevördig anka,
vet dessa människor, där de lurar i sina jakttorn,
exakt på minuten
NÄR. I god tid har de avregistrerat TV-apparaten,
tömt kylskåpet, så att ingenting ska fördärvas,
och rustat sin själ. Gripande tunna
når deras små stämmor vårt öra
över den skurade förstugan, över Ruhrautobahn,
över kylig byggfärdig ängsmark:
Närmare Gud till dig. I längden
går det förstås knappt att undvika att den ene
eller den andre ser på sin klocka och hajar till,
att profetens till maning höjda arm börjar domna
och att medan det ljusnar, snälltåget rasslar förbi,
kolhögarna krymper, snön smälter
och hararna hamnar i ugnen, den ene
eller den andre under omvärldens
hånfulla bifall firar sig ned till den låga vardagen,
öppnar checklönekontot på nytt, köper en vattenkanna,
och går med fattning mot den oundvikliga semestern.
Konfronterad med Rådande Förhållanden inom Näringslivet
och med smutstvätten måste till och med profeten
göra somliga medgivanden, men i sak
står han fast. Med tunn men stadig röst säger han
till sig själv:
Allt detta är bara utanverk. Tålamod!
Några veckor eller århundraden hit eller dit,
vad förslår väl det jämfört med evigheten!
Själv kommer han, när dagen väl är inne,
på intet sätt att bli överraskad. Han för sin del har alltid
intagit den ståndpunkten: Så här
kan det inte fortgå! Rätt kommer att skipas!
Det är vårt eget fel! Hade vi bara lyssnat på honom i tid!
Och alltså känner han där på sitt lagårdstak,
oförskräckt galande, att världsundergången ständigt,
och vore den aldrig så bristande punktlig,
smakar som manna,
att den är något lugnande, en ljuv
tröst inför mörka utsikter, hårlossning och våta fötter.
(Översättning: Madeleine Gustafsson)
Norstedts Förlag, 1984
ISBN 91-1-831632-8
