Feed on
Posts

“With your protests in Chicago, you will send your own message: that you are against the massacres that continue to take place in my crying Afghanistan. Your voices in the streets of Chicago will be seen and heard in Kabul, and in Farah, and eventually in every corner of Afghanistan.”

- Afghan MP & Women Rights Activist Malalai Joya,
from her message to Chicago People’s Summit Against NATO.

NATO Protesters Begin To Arrive In Chicago
(CBS News Chicago, May 12, 2012)

“We will look power in the eyes and we will say to NATO, ‘Get outta town,” says retired Col. Ann Wright, a former soldier turned activist.
Wright spent nearly 30 years in the Army, and now’s she’s fighting against policies she once helped to carry out. She says an alliance that once stood as a bulwark against communism has mutated into a war-mongering machine and peddler of death.
“A hundred million dollars’ worth of drones alone are going to be sold to NATO forces,” she said.”


Residents Told to Leave Chicago During NATO Summit

En Vandring för Rättvisa – till Nato-belägrade Chicago

av Robert C. Koehler
Voices for Creative Nonviolence, 5 maj 2012
www.vcnv.org/the-moral-arc-of-the-univesre

INFÖR DEN 20 MAJ satsar staden Chicago och det federala styret 55 miljoner dollar extra i säkerhetsarrangemang för att skydda Natoländernas delegater – representanter för den mäktigaste militärmakten på planeten – från fredliga demonstranter som vill se ett slut på krigen.

Betrakta denna fortifierade mini-stat som en ironisk spegelbild av Natos egen agenda, vilken är att kontrollera så mycket av världen som möjligt. Och propagandan som ackompanjerar den stora showen är självfallet att de protesterande är farliga och störande, att Natos våld är distanserat, nödvändigt och på något sätt rent, trots de udda sporadiska rubrikerna (“Nato medger dödandet av en afghansk mamma och fem barn i flygattack”).

Vad demonstranterna verkligen representerar är vad Nato och alla dominanta imperier fruktar mest: Civilkuraget att ifrågasätta och utmana auktoriteten, att kräva sin röst hörd vid de stora förhandlingsbordet.

“Ickevåldsmotståndaren hyser en djup tro på framtiden och att själva universums krafter står på rättvisans sida. För att citera dr. Martin Luther King: Universums moraliska valvbåge är lång, men kröker sig fram mot rättvisan.”

Nato, å andra sidan har ingen tro alls i framtiden, utöver den minimala del man tror sig kunna styra genom överväldigande militärmakt. Man har förlorat kriget i Afghanistan, men behöver demonstrera att man inte förlorat på hemmaplan – även om man genom att definiera det som ett krig, redan har förlorat.

Ovanstående ord är delar av ett uttalande från Voices for Creative Nonviolence, vars medlemmar och vänner – däribland Nobels fredprisnominerade Kathy Kelly – i dagarna vandrat drygt 32 mil från Madison, Wisconsin till Chicago och Natos kommande toppmöte. Jag anslöt mig till dem förra helgen, vandrade med i några kilometer och hann dela ett häftigt skyfall med dem under söndagen. Jag blev sjöblöt. Alla blev sjöblöta.

Kreativt ickevåld! Vandra i regnet har blivit en del av min definition av vad det begreppet innebär. Faktum är att bara gå längs en stig i lugn takt på väg mot det till synes omöjliga – från Helenville till Sullivan, till Dousman till Wales och vidare till Waukesha, och när leden slutar, fortsätta vandringen genom Milwaukee och söderut till Chicago, genom 25 städer och samhällen – är stärkande på ett sätt som trotsar logiken. Om inte annat, bryter det den känsla av isolering och hjälplöshet, som alltid börjar med frågan: Hur i all världen kan nånsin jag göra någon skillnad?

“Det är så här du får din energi för de nästa milen – ännu ett möte med en person längs vägen,” säger Jules Orkin, en av deltagarna.

Att vandra för ett ändamål är att bygga en gemenskap. Det är i sig en gemenskap. Medan Jules och jag samtalade, någonstans mellan Dousman och Wales, hade det redan börjat regna. Jag kände det välbekanta vanemässiga missnöjet vid de första dropparna; “åh nej”. som om det roliga var över, men vår konversation var så angenäm att jag snart glömde regnandet.

“Jag går väl i genomsnitt en 160 mil om året”, förklarade Jules. Vandringar för ett slut på krig, för rättvisa åt USA:s ursprungsbefolkning, för att utmana kärnkraft och kärnvapen. Den här sommaren kommer han att vandra från Nagasaki till Hiroshima, för att anlända den 6 augusti. Jules är 73 år. Han blir 74 i augusti.

Har du någonsin vandrat längs Universums Moraliska Valvbåge?

Mina medvandrare förra helgen var förutom Jules och Kathy, Buddy Bell som samordnade vandringen, Alice Gerard från västra New York, Kathy Walsh från Madison, och Barbara Hoffman, från Appleton, Wisconsin. Några av dem var veteraner i ickevåldskampen för framtiden.

“Jag har tillbringat 15 månader i fängelse,” berättade Alice för mig.
Hon har dömts tre gånger, en dom på tre månader, två på sex månader – för att ha korsat avspärrningarna vid militära träningslägret Fort Benning, Georgia, under den årliga protest mot vad som tidigare kallades School of Americas. Under årtionden tränades här latinamerikansk militär av USA och utbildades i tortyr och andra metoder för att hålla fattiga befolkningar i schack. Hon har sammanlagt arresterats 14 gånger och väcktes till sin aktivism efter att hennes väninna, Syster Diana Ortiz, blivit kidnappad och brutalt torterad i Guatemala.

Plötsligt upphörde det att vara ett abstrakt fenomen – verkligheten av att någon jag personligen kände torterats, hjälpte mig att korsa gränsen,” förklarade hon.
Så vi vandrade vidare i regnet. Vi vandrade i moralisk opposition mot Natos drönar-attacker och nattliga räder. Vi vandrade i opposition mot det Strategiska Partnerskapsavtal som nyligen undertecknats av presidenterna Obama och Karzai, i nattens mörker och utan vare sig allmän debatt eller insyn, och som permanentar USA:s militära närvaro i Afghanistan i ytterligare ett årtionde.

Vi vandrade för att lyfta allt detta ur abstraktionernas rike, för att bygga gemenskap och erkänna att den enda framtid värd att skapa är den som stadigt kröker sig fram mot rättvisan.

Robert Koehler
är prisbelönad Chicago-baserad journalist
och krönikör vid ett flertal tidningar i USA.

www.commonwonders.com

Läs mer:


The People’s Summit, Chicago – May 12-13, 2012
www.peoplessummitchicago.org


Coalition Against NATO/G8 War & Poverty Agenda
www.cang8.wordpress.com


CHICAGO SPRING
www.chicagospring.org

Ett Afghanistans Okinawa

En Afghansk Resa till Vänskap -
Trailer för kommande tv-serie

Afghan T.V. Serial: We have not decided on a name for this serial. To produce each part of this serial whose crew, actors and actresses are the ordinary youth members of the Afghan Peace Volunteers, we hope to work with a budget of US$3000 per part. We are fortunate to have Farhad, a professional film-maker, and Shams and Irfani who are poets helping us with the film-script. Farhad, “Have we asked ourselves why the world can’t share meals at the same tablecloth, in friendship and with love? I wish to tell humanity’s story in this Afghan serial, as we journey together. Thank you!”

Ett Afghanistans Okinawa

av Afghan Youth Peace Volunteers

Det blir inget tillbakadragande av USA:s trupper 2014.

Vi är vanliga afghaner som vill ha fred.
Vi har ögon och öron, vi upplever kärlek och förtvivlan.
Så var vänlig och läs vidare.

16-årige Ali vaknade på morgonen den första maj till nyheten att president Obama under natten smygit in i det krigshärjade Kabul, med sina översvämmade avlopp och försvinnande grundvattennivå – för att underteckna det “Varaktiga Strategiska Partnerskapsavtalet”. Ali utbrast: “De vågade inte ens möta människorna de vill styra över, på ett värdigt sätt!”

När Washington Post rapporterade om undertecknandet uppgav man att speciella operationsstyrkor och träningsteam kommer att vara stationerade på afghanska baser bortom 2014.”

Oavsett vilken presidentkandidat som vinner i USA så blir det inget fullkomligt tillbakadragande av USA:s trupper från Afghanistan. Som Steve Chapman konstaterade i Chicago Tribune: “Varje president är en krigs-president.” Det finns inte två partier i USA, Demokraterna och Republikanerna. Bara ett krigs-parti.

Sorgligt nog är världens alla presidenter och premiärministrar i dag befälhavare som utkämpar geopolitiska och ekonomiska krig mot sin egen och andras befolkning. Ett främjande av hård militariserad valuta och maktspråk.

Överallt protesterar människor mot denna tingens ordning, missnöjda med politiska lögner på folkens bekostnad. Kan detta innebära den underbara födelsen av vår Mänskliga Vår? Vi har ständigt varit medvetna om att det kommer att dröja innan den våren står i blom.

Andrew Exum vid Center for a New American Century, kritiserade Obama för att antyda att kriget börjar avta. “Detta är vilseledande. Kriget upphör inte enligt våra önskemål, det upphör inte för afghanerna. Inte heller för de många amerikanska specialstyrkor som kommer att fortsätta strida med och genom afghanerna.”

Under punkt 6 i det Strategiska Partnerskapsavtalet, sektion 3, står: “Afghanistan ska tillhandahålla USA:s personal fortsatt tillgång till afghanska anläggningar bortom 2014, som överenskommet i det Bilaterala Säkerhetsavtalet, i ändamål att bekämpa al-Qaida och dess allierade, samt träna de afghanska säkerhetsstyrkorna och övriga ömsesidiga uppdrag för att utveckla delade säkerhetsintressen.”

Planerna för att lämna Afghanistan ersätts i klartext med planerna på att etablera ett “afghanskt Okinawa”.

I realiteten blir USA:s militärbaser “afghanska” baser, men med 20.000 amerikanska speciala operationsstyrkor och “tränare” – fler än USA:s trupper för närvarande stationerade vid flygbasen i Okinawa i Japan. Och dubbelt så många fler än de som kommer att bli kvar i Okinawa efter de senaste förhandlingarna med Japan.

Karzai borde vara observant på hur dessa stationerade trupper från USA blivit så socialt och politiskt oacceptabla i Japan.

President Karzai är självfallet angelägen om sin ställning och borde därför reflektera över möjligheten att även de afghaner som i dag gläds över militära dollar från USA, senare kommer att kräva ett slut på Afghanistans Okinawa – i likhet med det värdiga japanska folket. Vill Karzai förhindra sitt eget fall gör han klokt i att läsa om hur Japans premiärminister Yukio Hatayamo tvingades avgå efter Okinawa-debatten – bara 8 månader efter att han tillsattes.

Japanese PM Yukio Hatayamo had to resign over the Okinawa row
(BBC News)

Afghanska oppositionspartiet National United Front har redan uttalat att det Strategiska Partnerskapsavtalet kommer att fördömas av Afghanistans nuvarande och kommande generationer.

Majoriteten av USA:s befolkning som vill se ett slut på kriget kommer att bli besvikna. “Trupperna hem från Afghanistan 2014″ är Obamas Krig mot Uppfattningsförmågan.

Vi vanliga afghaner vill precis som vanliga amerikaner att kriget ska upphöra.

Men det finns skillnader i hur vi vill att kriget i Afghanistan ska upphöra.

Bägge våra regeringar har blivit så militariserade att de inte erbjuder några civila valmöjligheter.

Drönare och specialstyrkor är militära val som under afghanska århundraden har misslyckats. De är inga civila valmöjligheter.

“Jag ser hellre en obeväpnad vanlig amerikansk lärare eller arbetare i mitt samhälle, än tusen beväpnade talibaner eller amerikanska soldater”, förklarar Abdulhai. “Jag kan äta bröd, jag kan inte äta kulor. Jag behöver sätt att förtjäna mitt uppehälle, inte fler sätt att döda en människa.”

För Abdulhai är bröd, utbildning och arbete detsamma som försvar. Genuint civilt försvar.

Det förekommer inga fysiska “terrorist-fästen” i Afghanistan, Pakistan eller någonstans i världen, som militära specialstyrkor kan radera för att “slutföra uppdraget” som Obama beordrat.

Terrorn från Al-Qaida och dess ständiga nya allierade matchas även i sin militarism av USA:s utrikespolitiska strävan till “fullskalig dominans”, som den beskrivs i försvarsdepartementets utkast för “Samlad Vision 2020″.

Vi kan vänta oss samma globala ambitioner från Kinas, Storbritannien och Rysslands styre som USA:s.

Allt vad dessa muslimska “jihadister” och augustinska “korstågsfarare” har inneburit för det afghanska folket är död och förödelse. Precis som deras metoder har svikit och utplånat så stor del av mänskligheten.

En del må applådera Obamas midnatts-avtal om ett Afghanistans Okinawa, med var vänliga respektera att vi inte gör det. Vi avskyr axelklaffarna, vapnen, saluterna, all hybris, taktik, strategier och Orwellianska ord på engelska och dari, som våldför sig på vår längtan och strävan efter sanning.

Genom gryningsmörkret från Obamas nattliga Kabul-visit och den påföljande taliban-attacken som dödade barn på väg till skolan, vill vi att ni hör våra röster.

De är även era röster. Och de börjar vakna.

Hjälp oss med civil värdighet.

Applådera inte ett afghanskt Okinawa.

Upphör med era Special Operations Brutalities.

Ta hem – alla – era trupper.


En Kultur av Vapen och Gravar?

An Afghan Okinawa
Published by
Voices for Creative Nonviolence, May 7, 2012

FÖRSTA MAJ 2012 -

Occupy-rörelsen har utlyst

GENERAL-STREJK I USA

Några av skälen:

www.womenoccupy.org”>


www.maydaynyc.org/may-day-2012


On April 4th, 2012 Occupy Wall Street announced that it would stand in solidarity with unions and immigrants on May Day.

Occupy Prepares for May Day: No Work, No School, No Banking
www.commondreams.org/headline/2012/04/27-0

Talk by Ambassador Pascal Alan Nazareth on Mahatma Gandhi – India House Stockholm, 18 April 2012

I början av april mottog jag denna inbjudan från Indiska Ambassaden i Stockholm, till ett föredrag om Gandhi av ambassadör Pascal Alan Nazareth på Sverigebesök. Nazareth föreläste även på Rosenbad och Uppsala Universitet.


Ambassadören signerade sin bok efter föreläsningen och middagen.

The Gandhian Lecture by Ambassador Pascal Alan Nazareth, at the Embassy of India in Stockholm, Sweden. In the succeeding question time and dinner, I introduced him and the audience to the dedicated work of the Afghan Youth Peace Volunteers, upon which he reminded us about Badshah Khan, Islam’s Gandhi. (at 59 minutes into the video)

I also delivered this flyer on Afghan Youth Peace Volunteers visit to Gandhi’s Sabarmati Ashram.



AYPV-IndiaDiaryFlyer.pdf

AFGHANISTAN

I have one great desire.
I want to rescue these gentle, brave, patriotic people from the tyranny of the foreigners who have disgraced and dishonored them.
I want to create for them a world of freedom, where they can live in peace, where they can laugh and be happy.
I want to kiss the ground where their ruined homes once stood, before they were destroyed by savage strangers.
I want to take a broom and sweep the alleys and the lanes, and I want to clean their houses with my own hands.
I want to wash the stains of blood from their garments.
I want to show the world how beautiful they are, these people from the hills, and then I want to proclaim: “Show me, if you can, any gentler, more courteous, more cultured people than these.”

Khan Abdul Ghaffar Khan (1890-1988)

www.en.wikipedia.org/wiki/Khan_Abdul_Ghaffar_Khan

15 april rådde kaos i Kabul, under några timmar pågick den största attacken på 11 år, mot ambassader och militärbaser. Fångade i korselden hukade alla civila. I ett litet rum filmade Hakim barnens reaktioner: “Om vi alla gömmer oss här, överlever åtminstone en av oss.” Det sanslösa ljudet av striderna kunde vi känna inuti hjärtat, skriver Hakim.

Många av oss kunde inte sova den natten, särskilt under det tidiga timmarna nästa morgon, när USA/Nato-stödda afghanska trupper med sina helikoptrar sattes in för att slå tillbaka. Människor som dödade sina medmänniskor.

Denna “mänskliga bleksiktighet” måste få ett slut.

Afghan Screams Aren’t Heard
by Kathy Kelly & Hakim
Voices for Creative Nonviolence
www.vcnv.org/afghan-screams-aren-t-heard

Afghanistan Shall Overcome


Stora Torget, Uppsala.

Afghanistan Shall Overcome -
Martin Luther King Tribute to Afghan Youth Peace Volunteers

With Love to my Afghan friends!
The banner we’ll carry on May Day in Uppsala
and hand out this flyer:



Love or Enmity in Afghanistan?
Dokumentär om Afghan Youth Peace Volunteers dagliga arbete

Det kunde lika väl vara ett vanligt föreningsmöte i Uppsala, en snöslaskig vinterdag. Men det är ungdomar som visar bildspel och diskuterar sin gemensamma framtid hos vänner i provinsen Parwan.

OCCUPY WALL STREET – NOT AFGHANISTAN
Flygblad Första maj 2012, Uppsala (V)


Kamrater!

Jag har en hälsning från fredsaktivisten och Nobels Fredsprisnominerade vännen Kathy Kelly som i dag, Första maj, är en av många som startar en vandring till Chicago och protesterna vid Nato-ländernas stora möte den 20 maj.



www.vcnv.org/project/at-a-global-crossroads-turn-against-war

I dagarna har ett avtal undertecknats. Ett Strategiskt Partnerskapsavtal mellan USA och regimen i Afghanistan. USA behåller 20.000 trupper i Afghanistan efter 2014. I minst 10 år framåt.

The UN May Have Silenced the Afghan Public
www.warisacrime.org/content/un-may-have-silenced-afghan-public

Jag avskyr liknelsen, men Afghanistan har blivit vår tids Vietnam. Skillnaden är att så få bryr sig om afghanerna i dag.

Detta är en hälsning från Kathy Kellys resa i Afghanistan förra våren. Hon skriver:

Vi var tjugosju internationella fredsaktivister, de flesta av oss från USA, som hade anlänt till Kabul för att höra ungdomar som vi börjat betrakta som våra bröder och systrar, berätta om sina erfarenheter av att bo i ett land som härjats av krig under de senaste trettio åren.

Sista kvällen fick vi tillfälle att se deras bilder från en imponerande procession de genomfört på gatorna i centrala Kabul på morgonen. Klädda i vitt, kvinnorna i himmelsblå slöjor och de unga männen med halsdukar i samma blå nyans, som bar blå-vita banderoller med texten: Afghanistans befolkning säger NEJ till krig. “Varför valde ni den blå färgen?” frågade jag. “Eftersom den visar att det är samma blå himmel över oss alla”, svarade Chahara. Fyrtio var de, från olika provinser och olika etniska ursprung. Arm i arm, sida vid sida, en soligt varm vårdag.

Så föddes the Blue Scarf Movement, som raderna ur Pete Seegers klassiska sång Rainbow Race:
“One Blue Sky Above Us /
One Ocean Lapping All Our Shores…”

ONE BLUE SKY ABOVE US
by Kathy Kelly
Voices for Creative Nonviolence
March 18, 2011
www.vcnv.org/one-blue-sky-above-us

EN KLASSISKT Enkel Sång
av Legenden Pete Seeger.

En Harmonisk Sång
om Vår Gemensamma
Levnad på Vår Jord…

Väcker Ångest, Rädsla?
Hos en Fanatiker
Som Vant Sig Se Livet som en Strid.

Men ur Hans Mörker
Föds med Nödvändighet ett Ljus.

Likt en Naturkraft.

One Blue Sky Above Us…

Den Blå Himlen… över oss Alla
i Norge, Sverige, Afghanistan…

För Pete Seegers rader
Födde the Blue Scarf Movement
hos Afghan Youth Peace Volunteers…

Och reste så vidare…
till Norge och Lillebjørn Nilsen

Oh My, Oh My! utbrast Pete Seeger
93 år ung – när Lillebjørn berättade…

Vilken magnifik Kröning
på Ett Långt MusikLiv i Fredens, Rättvisans
och Solidaritetens Tjänst.

Vilket Glimrende Bevis
på… som en God Vän alltid hävdat -
Att Kärleken ÄR Starkare än Hatet.

I radions Studio Ett i februari förra året
avfärdade försvarsminister Sten Tolgfors
den afghanska ungdomsorganisationen
och internationella nätverket
Afghan Youth Peace Volunteers
som “ej representativa för det afghanska folket.”

I dag representerar Sten Tolgfors
inte längre det svenska försvarsdepartementet.

När Tolgfors nämner sina egna barn
ser jag dessa afghanska ungdomar framför mig
som jag haft den stora ynnesten att lära känna i snart 2 år.
Jag hör dem förklara hur förminskade de känner sig av
alla utländska uniformer.

Men som den krassa svenska devisen lyder:
Egna barn – andras ungar.

From Tel Aviv and Iran to Kabul to… YOU

Voices for Creative Nonviolence

Afghanistan Love and Peace Campaign:
www.facebook.com/pages/Afghanistan-Love-and-Peace-Campaign

On Saturday, about 1000 Israelis marched in Tel Aviv to tell their government, and the world, that a majority of Israeli citizens do not want military action against Iran. Signs read “No to War with Iran,” and “Talks, not Bombs.”

The protest followed, though was not endorsed by, an increasingly popular Facebook Love and Peace campaign initiated by an Israeli family, in which Israeli and Iranian citizens are saying to one another, “We love You.” And “We don’t want war.”

Recent polls suggest that some 58 per cent of Israeli citizens are against any military strike against Iran. Likewise, though the signing of the dissected U.S. Afghan Strategic Partnership Agreement threatens to perpetuate the U.S. led military strategy in Afghanistan, 60% of U.S. citizens in a recent Washington Post-ABC News Poll believe that the war is not worth its cost in life and expense and more recently, a CBS Poll showed that 69% of Americans said the U.S. should not be involved in Afghanistan.

However, unbeknownst to most U.S. citizens, the Strategic Partnership Agreement will cost U.S./Afghan soldiers and Afghan civilians more lives and at least 4.1 billion of U.S. taxpayer money annually, with or without the detested night raids or drone operations. Interestingly, 4 billion U.S. dollars is the same amount that is being stolen and carried out of Afghanistan through Kabul International Airport annually.

Afghan citizens are very tired of war. They want an end to this U.S. coalition/Afghan government/Taliban war. The war is increasing ‘terrorism’, not reducing ‘terrorism’. The war is inspiring ‘safe havens’ in multiple places everywhere, not removing ‘safe havens’. The war is about Money and Power, interests which are against the ordinary people of Afghanistan and the world.

With this in mind, and with hope for a conversation against war strategies, we, the Afghan Peace Volunteers have been inspired by the Israel/Iran citizens’ Love and Peace Campaign to begin a Facebook ‘Afghanistan Love and Peace Campaign.’

We have very few supporters so far, but we believe that the ‘everyday people’ of Afghanistan and the world are ready to say ‘no’ to the economic and geopolitical wars waged against the 99%.

“We Love You. No to War. No to military solutions.”

Why wait silently for further decades of the continued human method of war?

Ordinary citizens, including members of peace groups, have another opportunity to lay aside their differences of opinion for love of the people, like the Egyptians did from Facebook to Tahrir Square saying ‘No to military rule!”

Many ‘salaams’ from Afghanistan,
The Afghan Youth Peace Volunteers

Peace Groups Call For U.S. Withdrawal After Army Sergeant Kills 16 Civilians in Afghanistan

Medan jag tillsammans med en vän försökte väcka Uppsalabornas intresse för den urskiljningslösa massakern på människor i Panjwai, Kandahar, Afghanistan…

… så pågick minnesvakor för massakerns offer runt om i världen.
Det är dags att vi börjar se ockupationen ur afghanernas egna ögon.
Militärbasen som gärningsmännen(?) kom från, ligger någon kilometer från byn i Panjwai. De har haft dem som grannar i åratal.
Hur känns det i dag, som förälder, som barn, som invånare, med dessa permanenta grannar?

New York hosts vigil for Afghanistan massacre

Toronto Vigil for Afghan Massacre in Panjwai by the US Armed Forces

New York, USA

London, UK.

San Diego, Kalifornien USA

New York, USA

Oakland, Kalifornien USA.
Utanför Obama 2012 Campaign Office.

An anti-war demonstrator attempts to enter U.S. President Barack Obama’s campaign headquarters during a vigil in the wake of a massacre of 16 villagers in Afghanistan by a suspected rogue American soldier, in Oakland, California March 12, 2012.

London, UK

Toronto, Kanada


Far var präst. Ja, när han inte jobbade på bruket, vill säga.
Han bar på den lutheranska skuldbördan.
Han brukade låsa in mig i ett skåp med en Gustav II Adolfs-bakelse.

I USA brottar polisen ner dansglada kärlekspar.
I Uppsala flyger en sånggalen fredsaktivist mellan takåsarna.
Och i Etiopien och Afghanistan skakar man loss för glatta livet.

De som Dansade betraktades som Dårar,
av de som inte kunde höra Musiken.

En rytmisk uppgörelse med den lutheranska skuldbördan.
Swing it, Magistern!

Släpp Mello-kolin i helgen!

Släpp Fångarne Loss!

Older Posts »

Creeper