Trycket är hårt på att premiärminister Nouri al-Maliki ska leverera ett budskap i Upplands Väsby om att hans regering tänker avsätta stora budgetmedel för att möjliggöra flyktingarnas återvändande från utlandet samt underlätta för Iraks 2,5 miljoner internflyktingar att flytta tillbaka till sina hemorter.
(Svenska Dagbladet, 28 maj, inför Irak-konferensen)
Budskapet gick hem.
Och därför saknas Amnestys nya rapport i svenska nyhetsbruset dessa sommardagar.
Iraks regering har tillsammans med de länder som invaderade Irak 2003, i synnerhet USA och Storbritannien, framhållit ‘förbättrad’ säkerhet och ‘frivilligt’ återvändande till Irak, som politisk lämplig retorik för att framställa deras militära deltagande som en framgång.
Men retorik kan inte dölja verkligheten att den vida situationen för mänskliga rättigheter i Irak förblir djupt svår.
Människor dödas varje månad av militära grupper, koalitionsstyrkorna, irakiska säkerhetsstyrkorna och privata militär- och säkerhetsvakter. Kidnappningar, tortyr, misshandel och godtyckliga fängslanden präglar irakiernas dagliga liv. Människor fortsätter att fly, något som nu blir allt svårare med de nya visa-restriktionerna för irakier, som Jordan och Syrien utfärdat.
*50 permanenta amerikanska militärbaser.
* Amerikansk kontroll över irakiskt luftrum.
* Åtals-immunitet för alla amerikanska soldater och entreprenörer.
Hur sammanfattar TT detta?
Jo, som “långsiktig amerikansk närvaro”.
Samt som ett avtal mellan Irak och “Irans ärkefiende USA”.
Svensk “nyhetsförmedling” får säkert också guldstjärna från Vita Huset - för att lydigt lägga fokus på Iran, den nya måltavlan för Bushs Slutgiltiga Korståg.
Vi går tillsammans den dagen det är slut, skaldade Tom Lehrer.
Det gäller även journalister:
OBS. Lägg märke till den obligatoriska slutklämmen från Saddam-tiden.
Hur rimmar det med retorik-snacket under konferensen om att “blicka framåt”?
Iraks premiärminister i Iran
(DN 8 juni 2008)
Iraks premiärminister Nuri al-Maliki anlände till Teheran på lördagen för samtal med de iranska ledarna. Bland annat för diskussion om ett omtvistat avtal med USA om långsiktig amerikansk närvaro i Irak
TORSDAGEN DEN 29 MAJ tog vår svenske statsminister Fredrik Reinfeldt USA:s utrikesminister och krigsförbrytare Condoleeezza Rices blodiga händer i sina.
Irakiska blodfläckar vi kommer att få leva med, som är omöjliga att tvätta bort.
Avtal som Iraks regering vill fördröja, men Bushadministrationen se undertecknade före slutet av nästa månad.
Det blir sättet för Bush att förklara en militär seger i Irak, rättfärdiga invasionen - samt stärka republikanernas John McCains ställning mot demokraternas Barack Obama som talar om att ta hem trupperna.
Kort sagt: avtal som permanentar USA:s kontroll av Irak - oavsett utgången av presidentvalet.
Men om detta förmådde ej konferensens delegater att något berätta.
Kristallkulan som Carl Bildt påstod sig icke behöva för att se ett “minskat amerikanskt engagemang i Irak”, bör han nog konsultera en gång till.
Och i vår nyhetsförmedling sökte jag… /
men där stod ing-en-ting.
“Synonymen till fred heter Carl Bildt. Det är där fokuseringen föreligger.”
- Krigsaktivisten Carl Bildt
enligt estradör och satiriker Olof Buckard.
Lyssna till hans enastående verbala slakt
av vår nuvarande utrikesminister -
en SKAM för svensk utrikespolitik.
CONDI - THE ROBOT?
I USA är man ännu mer grovkornig mot sin krigsförbryterska till utrikesminister.
“Prinsessan Sprakfåle” som specialiserat sig på Condi-spotting (I keep track of Condoleezza’s hairdo so you don’t have to) skildrar vår kvinnliga hjältinnas Sverigebesök så här:
Ok, Condi stack iväg till Sverige för den där sortens skabbigt högtravande “årliga genomgången” om Irak å sånt. Redan på förhand varnade man att alltihopa var fullständigt poänglöst. Det är det som är Condis nya käcka mantra: minska förväntningarna, minska förväntningarna, minska förväntningarna…
Så är det nån överraskning att de skickade Condi-roboten (Condibot, konstgjord ersättare)? Varför skulle den verkliga Condi åka på en stor konferens och upprepa ändlösa bortförklaringar, när den arbetsbesparande Disneytronic-ersättaren kan skeppas över istället?
Här är en till - i annan utstyrsel! Ha ha, bra jobbat, Team Animagic Condibot! Se hur hon raglar fram mot svenske kungen.
har i veckans nr. ett stort uppslag om den ödesdigra Irakkonferensen 29 maj.
Artikeln förekommer bara i papperstidningen, inte på nätet.
Ett stort tack till vännen Ingeborg för tipset, som gav mig sysselsättning en timme med att skriva av texten.
Konferensen går loss på 25 miljoner - pengar som tas från biståndsbudgeten.
Platsen blir Scandic Infra City, Upplands Väsby.
“Ett av Skandinaviens största konferens, kongress och mässhotell”
Största kongresssalen tar 1.800 personer.
UPPLÄGGET för artikeln verkar vara:
Internationella konferenser är bra - för Sverige.
Och inte minst för vår regering.
Vilka pådrivarna är, och vilka syften de har…
det spelar mindre roll - för Sverige.
Så tänk mer på stackars Sverige, än på Irak eller USA,
kära krigs- och ockupationsmotståndare.
Går det bara mer städat till än i Göteborg,
får vi guldstjärna av Vita Huset.
Så varför ska vi lyssna till nestor Sverker Åströms obekväma sanningar:
“Sverige legaliserar den amerikanska politiken i Irak
och därmed riskerar att väcka omvärldens förakt.”
Condoleezza Rice har preliminärt sagt ja till mötet, heter det i artikeln.
Antingen är texten skriven före Vita Husets bekräftande pressmeddelande. Eller också försöker man tona ner hennes medverkan. “Inte synas, bara vara”, som Wallenbergs valspråk löd.
Föreningen Skattebetalare för Fred
håller årsmöte 20 sept. i Stockholm.
Kontakta: Jarl Hammarberg, tel. 031-29 02 38
1999 tilldelades GandhiToday.org
kampanjbeloppet för “Femtio för Freden”.
BILAGA TILL 2008 ÅRS DEKLARATION
Jag yrkar härmed nedsättning av min statsskatt med 50 kronor, vilket symboliskt representerar hela den skatt som jag tvingas betala till militären.
Beloppet är inbetalat till föreningen Skattebetalare för Fred (pg 4670725-3) som har som övergripande mål att få till stånd en skattelagändring som “ger varje medborgare rätt att i enlighet med sitt samvete betala sin del av militärskatten till ändamål som utan våld värnar om fred, rättvisa och miljö.”
Skattebetalare för Fred är den svenska grenen av en internationell rörelse som tar sig olika uttryck runt om i världen, utifrån respektive länders skattepolitik.
Varje år beslutar föreningen i Sverige om vilka projekt i världen man ska stödja.
Egen motivering:
se bil. 2
Adresser:
Skattebetalare för Fred
c/o Jarl Hammarberg
Illergatan 1,
426 71 V. Frölunda
VILLKOREN FÖR SKATTEBETALARE - i en Tid av angreppskrig & vapenexport
“The U.S. government expects taxpayers to behave themselves and keep bankrolling this illegal, immoral, wrongful war. What does the U.S. government want from us in order to fight this war? For most of us, the government doesn’t want our bodies, and it doesn’t even want our consent. What the government wants from us, is our money. We can each resist $100 for one year. The consequences would not be so cataclysmic if the IRS caught up with you, and we can pool all of the refused war tax money and give it to survivors of Katrina and people who have fled from violence in Iraq.”
- Kathy Kelly, Voices for Creative Nonviolence,
3 Years Nobel Peace Prize Nominee
Kathy Kelly som gästade MR-dagarna i Stockholm i höstas, har inte betalat skatt till det militära i tjugo år. Däremot har hon levt och verkat i Irak sedan början av 1990-talet, då hon i över 50 delegationer distribuerade sjukvårdsutrustning, läkemedel och leksaker till irakiska barnen i strid med de ekonomiska sanktionerna - för vilket hon dömdes till böter och fängelse hemma i USA.
VILLKOREN för amerikanska skattebetalare går mycket väl att översätta till svenska förhållanden.
Vad förväntar sig vår regering av svenska folket? I en allt mindre utsträckning vår militära tjänstgöring; värnplikten är på väg att ersättas av privata krafter. Inte heller förväntas vårt samtycke; återkommande opinionsundersökningar visar en tydlig motvilja till svenskt medlemsskap i Nato - något som i medierna antyds ligga i strid med den “rätta linjen” hos regeringen.
Det enda vi duger till är att finansiera genom skattemedel en militärindustri som i dag främst går på export.
Medan angreppskrig normaliserats i och med invasionen av Irak och gränserna för brott mot mänskliga rättigheter suddats ut med det så kallade “kriget mot terrorismen”, ikläder sig Sverige fortfarande en skenmässig neutralitet - samtidigt med ökad vapenexport och minskad medmänsklighet mot de som flyr angreppskrigen.
Rubriken från en föreläsning hos Utrikespolitiska föreningen i Uppsala i slutet av april, ger en talande ögonblicksbild.
På Uppsala universitet deltog bland andra förre utrikesminister Jan Eliasson under rubriken: “The World after Iraq”.
Världen efter Irak. Ett land och ett folk definierat som objekt, en problemställning.
Den 29 maj anländer USA:s utrikesminister till Sverige för en internationell konferens om Iraks påstådda framtid. Säkerhetspådraget väntas överträffa både president Bushs besök i Göteborg 2001 och Nato-konferensen i Åre 2006.
På liknande sätt, befarar jag vi kommer att få sätta rubriken:
Sverige före - och efter Condoleezza Rice.
Årsdagar kommer & går, men svenska medier undvek pietetsfullt 5-årsdagen den första maj.
Första maj 2003, då (s)elected president George Bush i full stridsmundering stod på USS Abraham Lincolns hangardäck och förklarade: “Major Operations in Iraq have ended. The United States has prevailed.”
I USA har däremot ingen glömt. En femton meter lång kopia av banderollen “Mission Accomplished” vecklades ut framför Vita Huset på årets första maj:
Som en påminnelse.
Och med John McCain som McBush kan vi se fram emot ytterligare 100 år av “framgångar”:
Plattformen för Bushs seger-tal, fartyget USS Abraham Lincoln, avgick i början av april för sju månaders tjänstgöring i Persiska viken…
ATT STÅ ELLER FALLA Första Maj-tal för vänsterpartiet,
Vaksala torg Uppsala 2008
Kamrater,
en hälsning till alla som ser oss på Stora torget om lördagarna:
Står man inte för något,
faller man för vad som helst!
Det värsta av allt är likgiltigheten.
Den första maj för exakt 5 år sedan stod tvivelaktigt valde president George Bush på hangardäck och påstod att uppdraget i Irak var slutfört.
Det var det många som föll för, mentalt men framförallt fysiskt.
Hur många irakier som fallit offer, spekulerar västvärlden fortfarande om, som vore det en akademisk fråga.
Nu har Brian de Palmas grymt sanningsenliga film Redacted premiär. Och våra urvattnade svenska medier som inte förmår redovisa en annan sanning än Vita Husets soft-version ställer yrvaket frågan till filmkrönikans tittare: “Kan politisk film verkligen förändra världen?”
Vår migrationsminister föll ju pladask för general Petraeus soliga uppgifter att ockupationen… förlåt, situationen i Irak lugnat ner sig så pass, att även små barn kan återvända.
För enligt lagens mening, svensk lags mening - råder samma käcka vår-yra som när Bush förklarade: Mission Accomplished.
Grattis på 5-årsdagen, Irak!
Happy Birthday War
Vi kan bli kvar i Irak i hundra år, så länge det är irakierna som står för förlusterna.
Det är klarspråk från John McCain, republikanernas kandidat efter Bush. Mannen som enligt amerikanska medier får vicepresident Cheney att likna Gandhi.
McCain planerar nu nästa äventyr, det kanske slutgiltiga:
Anfall mot Iran.
Står man inte för något faller man för vad som helst.
Och vår utrikesminister har så till den milda grad fallit för sin amerikanska kollega att vi får hit Condoleezza Rice till en konferens om Iraks påstådda framtid, den 29 maj.
En konferens som troligtvis kommer att utnyttjas för att marknadsföra det nya hotet: Iran.
Detta samtidigt som kraven på Rices avgång växer i USA, efter avslöjandet att hon tillsammans med vicepresidenten godkänt beslut om tortyr, bland annat skendränkning - trots att hon upprepade gånger hävdat att “USA inte utövar tortyr”.
Vi får hit en krigsförbrytare den 29 maj, beskyddad av det största säkerhetspådraget sedan Bush och de tre ödesdigra dagarna i Göteborg. Vi kommer att få dela in Sverige i tiden före - och tiden efter den 29 maj.
Därför jag lovar här och nu, att den 29 maj satsa betydligt mer än bara dela ut några flyglappar på ett torg!
Om Carl Bildt och hans lukrativa affärer kan sägas detsamma som Olof Lagerkrantz en gång sa om Herbert Tingsten:
“Han rör sig fort och lätt i tankens värld.
Ty han begagnar så få tankar.”
Blev tankarna för många, skulle det kunna låta så här…
Condoleezza - The End Of The Day
Skicka hem Condi den 29 maj!
Låt irakier och afghaner få Stanna i Sverige!
Leve den internationella solidariteten!
Leve första maj!
Medan Sveriges statsminister kritiserar Kina för brott mot mänskliga rättigheter, är det knäpptyst om kraven som just nu ställs på utrikesminister Condoleezza Rice avgång i USA.
Detta sedan ABC News i veckan avslöjat att hon tillsammans med vicepresidenten godkänt beslut om tortyr och därmed upprepat lögner offentligt om att “i USA utövas inte tortyr”.
Nu väcks alltså krav på att USA:s presidentkandidater ska begära hennes omedelbara avgång.
Den 29 maj anländer Condoleezza Rice till Sverige för en internationell konferens om Iraks påstådda framtid, anordnad av irakiska regeringen i samarbete med Världsbanken och FN.
Vilka frågor kommer vår utrikesminster och statsminister att ställa till henne i samband med besöket?
Är det lättare att förbise brott mot mänskliga rättigheter om de begås av en västlig stormakt med kärnvapenkapacitet att utplåna jorden 20 gånger om?
NÄR EN 92-ÅRIG DIPLOMAT och tidigare FN-ambassadör blir den första offentliga rösten i (den förhoppningsvis fortsatta) debatten om den USA-ledda Irak-konferensen på svensk mark 29 maj…
Då är det en rungande Uppmaning till oss yngre att kravla oss ur sofforna!!
Att Utmana Gossarna på Grönbete;
“Härliga-tider-strålande-tider”
Förbundet Bildt, Billström & Bush med (R)einfeldt
Värt att notera:
DN har bara publicerat Åströms insändare i papperstidningen, ej på nätet.
DN visar också sin kända inställning i frågan, genom valet av citat ur texten: “Ansvaret för att stabilisera landet vilar helt och hållet på den amerikanska administrationen.”
Följande mening väger tyngre, men är för ärlig och radikal för DN att lyfta fram: “Vi får inte för ett ögonblick utsätta oss för risken att framstå som Tony Blairs efterföljare i rollen som USA:s lilla pudel i Europa.”
Kravet att ställa in konferensen blir mest symboliskt.
Åström är nog väl medveten om att det inte är möjligt i dagsläget.
Därför har vi en amerikansk ockupation av svensk mark att vänta sista veckan i maj.
Hela vår ordningsmakt kommer att underställas amerikansk säkerhetstjänst.
Tre dagarna i Göteborg blir ett minne blott.
Äntligen (??) kommer vi att få erfara en glimt av vad USA:s hårt prövade befolkning går igenom varje dag.
Irakiska folkets helvete har däremot varken svenskar, amerikaner eller konferensdeltagare en susning om.
SVERIGE BÖR INTE HÅLLA KONFERENS OM IRAK
Sverker Åström (Skriv i DN, onsdag 16 april 2008)
Det har meddelats att Sverige accepterat att stå som värd för en konferens om Irak i slutet av maj i år. Initiativet sägs komma från FN:s generalsekreterare, som handlat till fullföljande av säkerhetsrådets resolution den 10 augusti 2007 nr 1770. Syftet anges vara att hjälpa det irakiska folket att återställa ordnade förhållanden i landet och förmå omvärlden att lämna bistånd i detta arbete.
I resolutionen sägs inte ett ord om att den katastrofala situation som råder i Irak har orsakats av USA:s folkrättsstridiga angrepp på och ockupation av Irak i mars 2003. Två miljoner irakier har tvingats lämna sitt land. En och en halv miljon har blivit internflyktingar. Säkert över 100.000 civila irakier har mist livet. Ansvaret för att stabilisera landet vilar helt och hållet på den amerikanska administrationen. Det är den som måste organisera och finansiera återuppbyggnaden.
Det är i detta ljus man måste betrakta den tänkta konferensen i Stockholm. Den kommer oundvikligen att innebära ett försök från amerikansk sida att vinna omvärldens stöd för den fortsatta aktionen i Irak och en indirekt accept av det berättigade i angreppet och ockupationen.
Sverige har inget som helst skäl att stödja USA i dessa strävanden. Vi får inte för ett ögonblick utsätta oss för risken att framstå som Tony Blairs efterföljare i rollen som USA:s lilla pudel i Europa. Risken ökas av att vi har en utrikesminister som från första början helhjärtat stött den amerikanska Irakpolitiken.
Om det på detta stadium är möjligt bör konferensen i Stockholm inställas.
