Nato i Chicago – Ett Globalt Vägskäl
May 14th, 2012 by Jan
“With your protests in Chicago, you will send your own message: that you are against the massacres that continue to take place in my crying Afghanistan. Your voices in the streets of Chicago will be seen and heard in Kabul, and in Farah, and eventually in every corner of Afghanistan.”
- Afghan MP & Women Rights Activist Malalai Joya,
from her message to Chicago People’s Summit Against NATO.
NATO Protesters Begin To Arrive In Chicago
(CBS News Chicago, May 12, 2012)
“We will look power in the eyes and we will say to NATO, ‘Get outta town,” says retired Col. Ann Wright, a former soldier turned activist.
Wright spent nearly 30 years in the Army, and now’s she’s fighting against policies she once helped to carry out. She says an alliance that once stood as a bulwark against communism has mutated into a war-mongering machine and peddler of death.
“A hundred million dollars’ worth of drones alone are going to be sold to NATO forces,” she said.”
Residents Told to Leave Chicago During NATO Summit
En Vandring för Rättvisa – till Nato-belägrade Chicago
av Robert C. Koehler
Voices for Creative Nonviolence, 5 maj 2012
www.vcnv.org/the-moral-arc-of-the-univesre
INFÖR DEN 20 MAJ satsar staden Chicago och det federala styret 55 miljoner dollar extra i säkerhetsarrangemang för att skydda Natoländernas delegater – representanter för den mäktigaste militärmakten på planeten – från fredliga demonstranter som vill se ett slut på krigen.
Betrakta denna fortifierade mini-stat som en ironisk spegelbild av Natos egen agenda, vilken är att kontrollera så mycket av världen som möjligt. Och propagandan som ackompanjerar den stora showen är självfallet att de protesterande är farliga och störande, att Natos våld är distanserat, nödvändigt och på något sätt rent, trots de udda sporadiska rubrikerna (“Nato medger dödandet av en afghansk mamma och fem barn i flygattack”).
Vad demonstranterna verkligen representerar är vad Nato och alla dominanta imperier fruktar mest: Civilkuraget att ifrågasätta och utmana auktoriteten, att kräva sin röst hörd vid de stora förhandlingsbordet.
“Ickevåldsmotståndaren hyser en djup tro på framtiden och att själva universums krafter står på rättvisans sida. För att citera dr. Martin Luther King: Universums moraliska valvbåge är lång, men kröker sig fram mot rättvisan.”
Nato, å andra sidan har ingen tro alls i framtiden, utöver den minimala del man tror sig kunna styra genom överväldigande militärmakt. Man har förlorat kriget i Afghanistan, men behöver demonstrera att man inte förlorat på hemmaplan – även om man genom att definiera det som ett krig, redan har förlorat.
Ovanstående ord är delar av ett uttalande från Voices for Creative Nonviolence, vars medlemmar och vänner – däribland Nobels fredprisnominerade Kathy Kelly – i dagarna vandrat drygt 32 mil från Madison, Wisconsin till Chicago och Natos kommande toppmöte. Jag anslöt mig till dem förra helgen, vandrade med i några kilometer och hann dela ett häftigt skyfall med dem under söndagen. Jag blev sjöblöt. Alla blev sjöblöta.
Kreativt ickevåld! Vandra i regnet har blivit en del av min definition av vad det begreppet innebär. Faktum är att bara gå längs en stig i lugn takt på väg mot det till synes omöjliga – från Helenville till Sullivan, till Dousman till Wales och vidare till Waukesha, och när leden slutar, fortsätta vandringen genom Milwaukee och söderut till Chicago, genom 25 städer och samhällen – är stärkande på ett sätt som trotsar logiken. Om inte annat, bryter det den känsla av isolering och hjälplöshet, som alltid börjar med frågan: Hur i all världen kan nånsin jag göra någon skillnad?
“Det är så här du får din energi för de nästa milen – ännu ett möte med en person längs vägen,” säger Jules Orkin, en av deltagarna.
Att vandra för ett ändamål är att bygga en gemenskap. Det är i sig en gemenskap. Medan Jules och jag samtalade, någonstans mellan Dousman och Wales, hade det redan börjat regna. Jag kände det välbekanta vanemässiga missnöjet vid de första dropparna; “åh nej”. som om det roliga var över, men vår konversation var så angenäm att jag snart glömde regnandet.
“Jag går väl i genomsnitt en 160 mil om året”, förklarade Jules. Vandringar för ett slut på krig, för rättvisa åt USA:s ursprungsbefolkning, för att utmana kärnkraft och kärnvapen. Den här sommaren kommer han att vandra från Nagasaki till Hiroshima, för att anlända den 6 augusti. Jules är 73 år. Han blir 74 i augusti.
Har du någonsin vandrat längs Universums Moraliska Valvbåge?
Mina medvandrare förra helgen var förutom Jules och Kathy, Buddy Bell som samordnade vandringen, Alice Gerard från västra New York, Kathy Walsh från Madison, och Barbara Hoffman, från Appleton, Wisconsin. Några av dem var veteraner i ickevåldskampen för framtiden.
“Jag har tillbringat 15 månader i fängelse,” berättade Alice för mig.
Hon har dömts tre gånger, en dom på tre månader, två på sex månader – för att ha korsat avspärrningarna vid militära träningslägret Fort Benning, Georgia, under den årliga protest mot vad som tidigare kallades School of Americas. Under årtionden tränades här latinamerikansk militär av USA och utbildades i tortyr och andra metoder för att hålla fattiga befolkningar i schack. Hon har sammanlagt arresterats 14 gånger och väcktes till sin aktivism efter att hennes väninna, Syster Diana Ortiz, blivit kidnappad och brutalt torterad i Guatemala.
Plötsligt upphörde det att vara ett abstrakt fenomen – verkligheten av att någon jag personligen kände torterats, hjälpte mig att korsa gränsen,” förklarade hon.
Så vi vandrade vidare i regnet. Vi vandrade i moralisk opposition mot Natos drönar-attacker och nattliga räder. Vi vandrade i opposition mot det Strategiska Partnerskapsavtal som nyligen undertecknats av presidenterna Obama och Karzai, i nattens mörker och utan vare sig allmän debatt eller insyn, och som permanentar USA:s militära närvaro i Afghanistan i ytterligare ett årtionde.
Vi vandrade för att lyfta allt detta ur abstraktionernas rike, för att bygga gemenskap och erkänna att den enda framtid värd att skapa är den som stadigt kröker sig fram mot rättvisan.
Robert Koehler
är prisbelönad Chicago-baserad journalist
och krönikör vid ett flertal tidningar i USA.
www.commonwonders.com
Läs mer:
The People’s Summit, Chicago – May 12-13, 2012
www.peoplessummitchicago.org
Coalition Against NATO/G8 War & Poverty Agenda
www.cang8.wordpress.com
CHICAGO SPRING
www.chicagospring.org
