av Kathy Kelly,
Voices for Creative Nonviolence
Zekerullah, 15 år, samlar ved i Bamiyan.
Majoriteten i både USA och i Sverige är emot kriget i Afghanistan, amerikanerna främst av ekonomiska skäl. Verkligheten i Afghanistan drunknar mest i mediebruset.
Men den 1 mars rapporterade New York Times hur två av USA:s attackhelikoptrar dödat nio barn på en bergssluttning i Kunarprovinsen, hur de flygit efter dem och skjutit ner dem “en efter en”. “Helikoptrarna svävade över oss, vi såg en grön ljusstråle innan de kom tillbaka och började skjuta.”
Fyra av pojkarna var sju år gamla, tre var åtta, en var nio, och den äldsta var tolv. “Barnen samlade bränsle-ved under ett träd i bergen nedanför en by i distriktet”, berättade Noorullah Noori, en medlem i det lokala utvecklingsrådet i Manogai-distriktet. “Jag deltog i begravningsförberedelserna”, säger Noori. “I går begravde vi dem.” (AP, 2 mars 2011). General Petraeus har bekräftat och beklagat tragedin. Han har haft många fler tragedier att beklaga, enbart räknat Kunar-provinsen. Den 26 augusti förra året riktade afghanska myndigheter skarp kritik mot de internationella styrkorna för att ha dödat sex barn under en flygattack i Manogai-distriktet. Provinsens polischef Khalilullah Ziayee sa att en grupp barn samlat metallskrot i bergen när Nato-flyg fällde bomber för att skingra talibaner. “Under bombningen dödades sex barn, i åldrarna 6-12, ett annat barn skadades allvarligt.”
